Kai Mykkänen, ordförande för Samlingspartiets riksdagsgrupp, riksdagsledamot och tidigare också utrikeshandels- och utvecklingsminister samt inrikesminister, svarade på viktiga och ganska omfattande frågor – kortfattat i en intervju med Ilmatar Virta.
Mykkänen är känd som en förespråkare för förnybar energi med en vision om ren energiproduktion i Finland genom att kombinera förnybara energikällor och kärnkraft. Han anser att Finland har en betydande potential som energiproducent – ända till en stormakt inom branschen.
Jag anser att målet bör vara att åtminstone tredubbla den årliga elproduktionen.
Hur ser du på Finlands energiproduktion år 2035, inklusive förnybar energi, kärnkraft, väteekonomi och andra källor – kan du presentera din försiktiga, realistiska och optimistiska prognos?
– Jag anser att vi bör sträva efter att tredubbla årsproduktionen av el från nuvarande nivå. Fingrid förutspår en grov fördubbling fram till 2030. Merparten kommer att vara vindkraft. Men det är också viktigt att ta hand om den fortsatta utbyggnaden av kärnkraft och effektökningarna av vattenkraften. Avsaknaden av dem skulle bromsa investeringarna i väteekonomin och på sätt och vis beröva vindkraften industrins efterfrågan på el. Elektrolys och tung industri har inte råd att drivas så starkt av vindkraft som den skulle behöva om mängden vindkraft i förhållande till den totala volymen på den nordiska elbörsen Nordpool mångdubblades lika drastiskt som den skulle ha gjort utan ökningen av kärnkraft och vattenkraft.
Vilka är de största möjligheterna för Finland som producent av förnybar energi? Hur är det med hoten?
– Den största möjligheten är Europas största yta för potentiella landbaserade vindkraftsprojekt och exceptionellt goda förutsättningar för havsbaserad vindkraft. Ett viktigt tillskott är det utmärkta stamnätet och möjligheten att behålla det eftersom det är bättre än i Centraleuropa. Det största hotet mot att bli en maximal supermakt inom ren energi är nog att svängningarna i elpriserna blir så stora att det inte skapas tillräckligt med industri som förädlar el till produkter, och vindkraften kannibaliserar därmed på sin egen verksamhet så att elpriset ligger på noll under blåsiga perioder och sen när man får ett pris på el så blåser det inte. Vårt problem i konkurrensen mellan de nordiska länderna är sannolikt bristen på risktagande inhemskt kapital.
För närvarande tar tillståndsprocesserna för lång tid för hela landets internationella konkurrenskraft – hur kan denna utmaning lösas i olika behandlings- och beslutsorgan?
– Genom att minska antalet överklaganden, garantera handläggningstiden och samla tillståndsprocesserna i en och samma tillståndsmyndighet, vilket också skulle säkerställa en större nationell enhetlighet. Det behövs också fler handläggare, men det kan inte göras enbart genom att öka resurserna, eftersom det inte finns tillräckligt många kvalificerade jurister som söker sig till dessa jobb.
Hur tar Kai Mykkänen hand om ansvarsfull energianvändning, har ni sparat el under energikrisen?
– Ja, vi sänkte temperaturen i lägenheten och undvek att använda värmeeffekten från vår luft/vattenvärmepump under toppeffekttimmarna, särskilt i november-december när det nationella elsystemet var ansträngt. Dessutom laddar vi främst våra elbilar på natten. Tvätt och diskmaskin körs också oftast på kvällen. Vi måste dock villigt erkänna att vårt gamla egnahemshus läcker för mycket på övervåningen, så en isolerande renovering skulle säkert vara på sin plats.
Hur kan Finland ta täten i den nordiska kapplöpningen om vätgasekonomin när till exempel Sverige har en betydande stålindustri och de vätgasreserver som behövs för ren stålproduktion? Har vi liknande argument?
– Vi har också en betydande stålindustri med de stora fabrikerna i Brahestad och Torneå i spetsen. SSAB:s svenska vd har också i vinter sagt att övergången till vätgasreduktion kan komma att genomföras först i Brahestad och först senare i Luleå, eftersom licensieringen kan gå snabbare i Finland och förtroendet för tillgången till ren el och överföringsförbindelser är bättre på den finska sidan. Så låt oss inte luras in i det faktum att svenskar alltid stämplar sin situation mer pompöst!
Det är viktigt att göra tillståndsprocessen smidigare i projekt inom elproduktions-, elöverförings- och elförädlingsindustrin.
– Men, nu är det bara att köra! Därför gäller det i synnerhet var elförädlingsindustrin är belägen – eftersom denna industri finns i ett begränsat antal och verkligen kan välja sida – och inte är bunden till bra vindlägen. Vindkraften kommer snart till båda sidor av viken. Därför måste nästa regering modigt och målmedvetet göra Finland till en stormakt inom ren energi och också säga det högt. Det är viktigt att göra tillståndsprocessen smidigare i projekt inom elproduktions-, elöverförings- och elförädlingsindustrin. Dessutom måste vi ligga steget före Sverige när det gäller att förbättra kärnkraftens förutsättningar, både för mindre modulära reaktorer och för storskaliga kraftverk.
Är Sverige partner eller konkurrent till oss i energitävlingen?
– Både och. Vi konkurrerar hårt om förädlingsprojekt inom industrin, och osäkerheten kring flaskhalsar i el- och vätgasöverföringen gör att det också är konkurrenskraftigt mellan kraftsystemen. Samtidigt är det uppenbart att frågan ur USA:s eller Kinas synvinkel framför allt är om de nordiska länderna som helhet erkänns som en gyllene dal i energiomställningen, där det är värt att investera i elraffinaderier snarare än Centraleuropa, som till och med kämpar för att kompensera för svårigheterna att få tag på naturgas, för att inte tala om att mångfaldiga energiproduktionen.
Vilka andra åtgärder kan Finland vidta för att lyckas i kapplöpningen om förnybar energi, som har en mycket stor miljömässig och ekonomisk potential?
– Förutsägbarhet i beskattningen och andra kostnadsfaktorer.
