Seppo Hakola är Head of TCM hos Ilmatar, och ansvarar alltså för den tekniska förvaltningen av Ilmatars vindparker:
– I planeringsfasen för en vindpark görs bullermodelleringar, som visar var gränserna går runt området för den bullernivå som normalt tillåts i utomhusmiljö i Norden, alltså 40 dB. De här uppgifterna används sedan som underlag för vidare planering, så att eventuella närliggande bostäder inte ligger inom bullerzonen. I turbinens absoluta närhet kan ljudet förstås vara högre, och varierar beroende på vindförhållanden, förklarar han.
Ljudet från vindturbiner kan delas in i två huvudtyper: aerodynamiskt och mekaniskt ljud. Aerodnamiskt ljud är det svischande som uppstår då vinden passerar över turbinens rotorblad och varierar beroende på bland annat rotorbladens design och vindhastighet. Mekaniskt ljud genereras av själva maskineriet, alltså generatorer, växellådor och liknande. Här kan man konstatera att äldre vindkraftverk låter mer, medan moderna vindkraftverk normalt orsakar mindre mekaniskt ljud.
– Tack vare teknisk utveckling hos våra turbinleverantörer har man kunnat mångdubbla effekten, samtidigt som bullernivåerna inte har ökat, säger Seppo Hakola.
Ett exempel på sådan teknisk utveckling är Vortex Generators, små anordningar som fästs på bladen och aerodynamiskt trimmar upp turbinens effekt utan att öka ljudnivåerna. Vindkraftverkens kontrollautomation utvecklas också ständigt så att turbinernas effektivitet blir bättre. Det innebär att styrningen av bladens stigningsvinklar blir mer exakt, att de fungerar mer optimalt och genererar mindre ljud.
– Från Ilmatars håll väljer vi alltid modernast möjliga turbiner och all utrustning som kan användas för att minska buller. Vi inspekterar också regelbundet bladen med hjälp av drönarbilder och reparerar eventuella skador, eftersom trasiga bladytor också kan öka ljudnivåerna.
Studier av infraljud visar inga effekter
En annan typ av ljud som brukar nämnas i samband med vindkraften är infraljud, vilket kan förklaras som ljud som ligger under det vi kan uppfatta med örat och vars frekvens ligger under 20 Hz. Symptom som brukar rapporteras som följd av påverkan av infraljud från vindkraften är bland annat huvudvärk, illamående, yrsel, sömnproblem, utmattning, tinnitus, högt blodtryck med mera. På grund av kritiken har många undersökningar och utredningar kring ljud från vindkraftverk genomförts. Inom ramen för Finlands energi- och klimatstrategi fram till 2030 har bland annat publicerats rapporten “Infrasound Does Not Explain Symptoms Related to Wind Turbines”, där forskningsgruppen inte kunde identifiera några faktiska samband mellan infraljud från vindturbiner och effekter på kroppen, utan konstaterar att symptomen måste bero på andra faktorer.
I svenska Naturvårdsverkets forskningsprogram Vindval kartläggs noggrant vindkraftens påverkan på människor, natur och miljö. I deras faktablad “Vindkraftens påverkan på människors intressen” konstateras att det nuvarande riktvärdet för vindkraftsbuller på 40dBA är rimligt ur störnings- och hälsosynpunkt. Här refereras också till en studie på 2400 boende nära vindkraftverk i USA, Tyskland och Schweiz som visat att störningar och stress som upplevs även beror på faktorer som hur rättvis planeringsprocessen uppfattas och personens generella attityd till vindkraft.
Kommunikation är en viktig faktor
Trots att upplevda symptom alltså inte med stöd i vetenskaplig empiri kan härledas till vindturbiner, trots vindkraftens tekniska framsteg och trots att vi akut behöver minska vårt beroende av fossil och icke-förnybar energi så kvarstår faktum – somliga som bor i närheten av vindparker upplever problem och störs av vindkraften. Så vad är vägen framåt? Jussi Mäkinen är chef för projektutveckling hos Ilmatar:
– Att balansera samhällsnytta mot påverkan på lokalbefolkning är komplicerat. Man måste dock alltid ha i åtanke att, trots den potentiella förändring som en vindkraftspark kan innebära för närboende, så är den också ett betydande bidrag till energiomställningen. Motståndet verkar ofta grunda sig på känslan av att inte bli hörd. En nyckel är därför öppen dialog och att involvera lokalsamhället vid utveckling av vindparker. Om närboende kan vara med och påverka, om vi i energibranschen är redo att justera utformningen på våra projekt och om det därtill görs tydligt hur lokalsamhällets ekonomi kan stärkas av till exempel fastighetsskatter – då kan vi komma vidare, säger hon.
– Just därför ser vi det som en viktig del i den demokratiska processen att via öppna samrådsmöten träffa berörda aktörer, myndigheter, närboende och allmänhet för att hitta den bästa möjliga vägen framåt. Det här gör vi kring alla våra projekt, även om det faktiskt inte alltid krävs enligt lag. Övergången till fossilfri energi är den hittills största utmaningen i människans historia – ändå måste vi ta oss an den. För alternativet är faktiskt ännu värre.
WHO:s riktlinjer för buller (genomsnittlig ljudnivå)
Från biltrafik
Dagtid max 53 dB.
Nattetid max 45 dB.
Från tågtrafik
Dagtid max 54 dB.
Nattetid max 44 dB.
Från flygtrafik
Dagtid max 45 dB.
Nattetid max 40 dB.
Från vindkraftverk
Dagtid max 45 dB.
Nattetid ingen särskild rekommendation pga låg evidens för risker med exponering.
Riktlinjer för buller från vindkraftverk i Finland och Sverige
Finland: Vindkraftsbullerförordningen (1107/2015) fastslår att maximala bullervärden från vindkraft invid bostäder och fritidsbostäder är 45 dB dagtid och 40 dB nattetid.
Sverige: Naturvårdsverkets riktlinjer för buller från vindkraft anger att ljudnivån utomhus vid bostäder inte bör vara högre än 40 dBA. Detta gäller både vid permanent- och fritidsbostäder.
Jämförelse mellan vindturbiner och andra ljudkällor
20 dB: Viskande samtal.
40 dB: Maximalt tillåtet ljud från en vindkraftspark.
45-60 dB: Diskmaskin.
60 dB: Normal konversation.
70 dB: Dammsugare.
90 dB: Motorcykel.
100 dB: Helikopter.
110 dB: Rockkonsert.
120 dB: Ambulanssiren.
130 dB: Jetplan som startar.
